16 november 2006

Går tåget till Uppsala från Kungsholmen?

En ruffig typ kommer fram till mig utanför Daglivs på Kungsholmen, sent igår kväll.

- Öh, hej! Jag har blivit av med alla pengar å måste ta mig hem till Uppsala. Kan du inte hjälpa mig med stålar till tåget?
Eftersom jag nästan aldrig har kontanter på mig svarar jag sanningsenligt:
- Nädu, det har jag inte.
- Haru en tia'rå?
- Eh, nä.
- HARU EN CIGG DÅ?!

Då skrattade jag och gick jag därifrån. Så mycket för den resan till Uppsala, speciellt när man hellre står på Kungsholmen och tigger tågpengar än utanför Centralen där tågen eller bussarna rimligen borde stå. :)

Och varför ska alltid alla som har tappat sina pengar till just Uppsala?

14 november 2006

Det bidde en lägenhet

Mitt livs största investering - de flesta människors största investering. Att köpa bostad. Jag hade kunnat få en 700 kvadrat stor villa i mina gamla hemtrakter. För samma pengar slog jag istället till på ett vrak till lägenhet. 28 kvadrat mitt i smeten i Stockholms innerstad. En del kallar mig tokig, andra smart. Bortkastade pengar eller en investering?

Hur som helst
Det började så här: jag såg en lägenhet på gränsen till sammanbrott; sönderrökt, historiens fulaste plastgolv, gipsade väggar där allt man ville hänga upp genast trillade ner, ett badrum som borde skämmas för sin blotta existens. Självklart köpte jag skrället. Huset, ett före detta sjukhem, är vackert. Trädgården, som för ovanlighetens skull finns på husets framsida, har underbara rosenbuskar. Förr i tiden vallfärdade folk till huset för att se trädgården. Jag föll för huset. Jag blev kär i huset. Så vad kunde jag annat göra än att köpa och flytta in?

”Den här lägenheten har potential”, sa jag.
”Jag vill bara gråta”, sa mamma.
”Du är dum i huvudet”, sa syrran.
”Wow, tufft”, sa brorsan (som själv har köpt en lägenhet på nästan 100 kvadrat för vad jag gav 1.5 kvadrat för)
”Vilken investering”, sa stockholmarna medan lantisarna hävdade motsatsen.

Lägenheten år 0



Och så här ser det ut nu
För att göra en långtråkig historia kort gjorde jag det här: rev ut hela badrummet, tog fram originalträgolvet i rummet och oljade det vitt, tog fram de putsade väggarna, knackade fram teglet på en vägg, ersatte trinettköket med ett riktigt kök, höjde golvet i köks- och sovrumsdelen, la golvvärme i badrum och hall. Jag börjar bli nöjd! Lägenheten går i vitt, svart, rött och ek. Än finns en hel del kvar att göra, men just nu ser det ut så här:

När jag kliver in i hallen tänds ljusslingan i golvet automatiskt. Perfekt ledljus på natten. Eller när man kommer hem glad i hatten, mitt i natten. De gråsvarta fejkgranitplattorna gör sitt till.

Likadan ljusslinga i rummet, men den tänds inte automatiskt. Däremot kan jag förstås reglera slingan med dimmer. Myspysbelysning. Finlandsbåt. Porrklubb.

Köksdelen med den framknackade tegelväggen. I hålet i mitten ska det mosas in en inbyggnadsugn. IKEA-kök kan faktiskt vara riktigt fina. Bänkskiva och vägghyllor i oljad ek och spotar till förbannelse. Lite lagom lantligt, speciellt som grannens avloppsrör av gjutjärn tittar fram genom taket.

Myshörnan intill köksdelen. Röda sammetsfåtöljer, svart bord, vitoljat golv, tegelvägg och en halvnaken Marilyn Monroe. *gnnnnnnnnnn*

Och så till sist badrummet. Svart och vitt. Och en takdusch. Jag har aldrig gillat att duscha, men takduschen ger vatten som det mjukaste regnfall. Alldeles underbart! Hur har jag kunnat leva utan takdusch? Dimmerreglerade spotar ger allt från ett mysigt förförarljus till ett sitta-mitt-i-solen-bländande-ljus. En glasvägg mellan toalett och dusch ska monteras... nån gång om en sisådär tusen år.

Bild på hallen får komma senare när jag fixat de röda sammetstapeterna jag suktar efter. Man kan inte få allt på en gång.